Zvanen

Det finns olika sorters tomtar, tro det eller ej. Alla är inte snälla men denna är det. Han är alltid glad och gör allt för att hjälpa till. Han sover på obehagligt granris bara för att det inte ska vara jobbigt att gå upp när någon behöver honom.

Dessa står för underhållning och går under kategorin "aktiva nissar". Nissen till höger tränar tomten så att han håller sig i relativt fin form när han ska ge sig ut på julklappsutdelning.

Detta är en gammal klenod från en jätte som en gång gick på tomteskolan. Hans dröm var att någon gång kunna glädja små barn genom inslagna paket. Dessvärre gick inte drömmen i uppfyllelse eftersom alla barn blev skrämda och vägrade att öppna paketen. Tomten blev deprimerad och sprang och gömde sig i skogen. Han sprang så fort att hans ena sko inte hann med. Varje jul skickar tomten ut små nissar för att leta reda på honom. Med sig har dem skon som de tar sig en tupplur i när tröttheten kommer krypande. Än har de inte funnit honom.

Detta är en nordisk tomte som förför unga gummor med sina blå ögon. Vad gummorna inte vet är att han ställer dem vid spisen och låter dem koka gröt resten av deras liv. Han är lite lömsk så man får inte luta sig luras.

När denna tomte var liten blev han retad i skolan. Därför började han blåsa luft i blåsinstrument för att få ur sig sin vrede. Han har glömt bort hur man socialiserar sig och hans instrument är hans bästa vänner.

Igår var det julbak med knäck och lussebullar. Jag var som vanligt inte med utan kom hem när det var dags att smaka. Men jag klagar inte. Istället var jag på jobbet där en dam kom fram till mig och sa: Jag har köpt godis och köpte sådana som du älskar. Jaha, tänkte jag och tittade ned i påsen. Jaa, mina favoriter utbrast jag. Fast jag aldrig hade sett dem förut.

farm2.static.flickr.com/1317/1220360192_e4bbd...
Kan någon lära mig att skriva källor med en länk?

I julklapp önskar jag mig världens bästa bok ungefär. Jag har inte vågat se filmen än, för då blir jag så ledsen. Som när jag såg Harry Potter första gången och insåg att Hagrid inte var blond utan hade en stor, svart kalufs på huvudet. Då gillar jag mina fantasibilder bättre.

Jag sitter i ett mörkt rum men Jens Lekman håller mig sällskap. Han sjunger "feels strange to have you as a friend" och jag tänker. Jag tänker länge och tillslut minns jag inte vad jag tänkt så jag börjar tänka på julklappar istället. Igår köpte jag en låda av plåt som min farmor ska få. Den ska fyllas med fina saker men än så länge finns det bara marknadskarameller.

Sen lyssnar jag på Jens igen och hans sjunger "The cold Swedish winter is right outside and I just want somebody to hold me through the night".

Godnatt

Upp steg jag i morses och knäppte på mig en klänning och satte en rosett i håret. Det var avslutning i skolan och alla i klassen var finklädda. Ja, nästan alla i alla fall. I skolan åt jag en frukost av godsaker och tittade på Greveholm.

Och julmusten ersatte mjölken.

Min vän Mirre, Miräk eller Jack Sparrow. Kärt barn har många namn och många har hon fått under dessa år. Idag var det vår sista julavslutning ihop.

Tjusiga burkar som gömmer på en skatt

Det här är min mattelärare Maria, som skulle klå mig om hon såg bilden. Förlåt, men jag tyckte att du var så söt som tomte.

Nu är det jullov. Ett jullov som kommer bestå av fantasier och önskningar.

Kärlek är lite som det forsande vattnet i en vattenrutchbana. Till en början är det lite nervöst och roligt. Det kan hända att det svänger emellanåt och man slår i hårda kanter. Det gör ont en stund. 

I bland blir man helt dränkt och får svårt att andas. Att bli dränkt och få svårt att andas är bland det bästa som finns. I alla fall när det gäller kärlek.

Min vän Mimmi är snäll. Hon har gjort en tjusig pepparkaka till mig. Tyvärr trivdes den inte i min påse utan gick i kras. Jag suckade och tyckte synd om mig själv.

Jag är rädd för dolda nummer och nummer jag inte känner igen. Som om rösten i andra luren ska  viska läskiga saker och få mig mörkrädd.
 
Förresten har jag inte lika dålig självkänsla som det verkar. I bland kanske jag bara låtsas. Eller så låtsas jag att självkänslan är bra, fast den inte är det. Hur kan man få reda på sådant? I vilket fall som helst är jag bra på att låtsas. I kväll ska jag låtsas att jag sveper omkring på dansgolvet i en klänning som vrider sig runt kroppen i alla svängar. I morgon är det dansdag och jag vet, busigt nog, vem jag skulle vilja dansa med. (tryckare i sådana fall, för jag skulle bara ge ett dåligt första intryck om det var bugg eller liknande). Men det kommer inte hända så jag får fortsätta låtsas.

Jag ligger i mitt rum och läser om olycklig kärlek när man är sjutton. Jag gör hjärtan av polkagrisar som jag fann hängandes över allt i mitt rum under lördagkvällen. Det var fint, nästan som att kliva in i en saga. Jag tänker att kanske, kanske finns det någon där ute som tycker om mig. Lite grann i alla fall. Nu ligger jag här med en pirrande mage, och den olyckliga kärleken jag läser om känns väldigt avlägsen.

Bilden är väl sådär men vad ska jag göra. I går var det luciauppvisning i skolan. Jag var dock åskådare men valde att se ut som en tärna ändå. Mattanter ryckte mig i kjolen och sa att jag var tjusig. De är snälla och brukar dela ut bröd till mig i bland, medan alla andra får betala (hemlis).

En av björnarna saknar ögon. Jag gissar på att han har bott hos en brutal unge som tar ut sin vrede på oskyldiga.



Jag kom på att man kunde använda varje lucka som en liten dagbok där man kan skriva fina saker som hänt under dagen. Som att hålla handen fast man inte borde.

Jag satt i en buss som luktade saffran. Det var högar av snö utanför fönstret och mörker med vita flingor. Det var vinter. Det var i dag. Jag blundade och drömde drömmar om ett berg där det också fanns ett mörker men med stärnor. När vi inte låg och tittade på dem satt vi och andades in varandras närvaro med blickar vända mot havet.  Eller mot varandra. Och pratade. När vi inte pratade kysstes vi . Kyssar som smakade sommar.

I bland somnade vi men vaknade alltid med varandras armar lindade om oss och med tunga andetag som var alldeles nära.

Det kanske inte är rätt om det inte känns rätt från början, hörde jag någon säga i går. Nej, förmodligen inte, tänkte jag och det kändes som hon sa det till mig.

Jag drar streck med mina skor i snön omedvetet. Strecken formar ett hjärta. Jag ritar hjärtan i min mat. Hjärta står för kärlek. Helst av allt skulle jag vilja rista in mitt hjärta i ditt så du vet. Så om ditt hjärta skulle sluta slå gör mitt detsamma. Men olycklig kärlek börjar sakta ristas in i mig. Djupa rispor som aldrig läker.

Idag för fem månader sedan var jag världens lyckligaste. Det var min födelsedag och den slutade i ett badkar med skum och tända ljus. I dag är det annorlunda. Jag trodde att jag skulle sluta upp som på bilden vid det här laget, men jag antar att jag är någon sorts stålkvinna.

Det är kallt. Jag huttrar. Hulkar. Somnar. Om vartannat. Nu finns det ingen värme kvar. Ingenting jag kan få värme i från. Eller ingen.

Förra måndagen sysslade jag och min vän Johanna med julbak. Bilderna ljuger för det var mest Johanna som bakade eftersom jag inte hör hemma bland ingredienser och bakplåtspapper. Bilderna skulle hon ha till ett reportage i skolan. Några av dem blev såhär:

Vi bakade små hjärtan också. I en väska i en påse ligger ett hjärta som jag skulle ge till en person jag tycker om. Det har jag inte gjort än för mitt minne är uselt och nu smakar det säkert uselt också.

Det här var ett bra tag sedan då mycket var annorlunda. Jag hade pirr i magen efter en pojke som befann sig i ett varmt land. En pojke som gillar snö men snön befann sig hemma och där fanns jag med. Utklädd till en tomte bärandes på längtan i magen tillsammans med en fin vän. Jag var trött på skolan men pigg på kärlek.

och Rebecca är nog en väldigt bra tjej. Och vän. Hon är bra att studera tillsammans med och vacker som en sommardag. Våra engelskalektioner är roliga. Igår fick jag onda blickar av vissa i klassen och jag undrade vad jag hade gjort för fel men ryckte på axlarna istället för att fråga. Efter lektionen fick jag höra att vår lärare hade kommit med en dum idé som ingen gillade, och påstod sedan att det var min idé. Jaha där ser man, lärare är mytomaner. Men idag är jag lycklig och glad och allt man kan bli. Trots att jag gick upp mitt i natten och trodde att det var morgon och försov mig när morgonen väl kom.

                     Bidlkälla: http://blogg.aftonbladet.se/1287/perma/105172

Jag går bland snöflingor och vattendroppar. Min näsa är kall. Mina kinder är rosiga. Likaså mina tankar för de befinner sig bland brunbrända ben, salt i håret och värme. Mina tankar snurrar runt i den musik som finns i mina öron. Snurrar runt bland stunder som är minnen men som nu är alldeles nära. Jag kan inte låta bli och tar lite genant några lyckohopp... och landar i en vattenpöl. Verkligheten kommer i fatt mig. Jag har snö i mitt hår. Det är kallt och jag har en filosofibok i handen. Jag inser att vissa stunder och känslor aldrig kommer att komma tillbaka och jag mår plötsligt illa.

                          Bild: Quietland.blogg.se

Ett prov avklarat och en procedur innan likaså. En bit av min hjärna tror att kunskapen sitter i kläderna, medan en annan bit tycker att det är idiotiskt tänkande. Tyvärr är den ena biten (den klyftiga) underlägsen och rättar sig efter den andra.  Det innebär att jag idag har på mig en del av Johanna, som gjorde bra ifrån sig tidigare på provet och en del av Mimmi, som går natur. Varje morgon innan ett prov tittar jag i min garderob och går igenom historian bakom varje plagg. Den rutiga skjortan, nej då ramlade jag i trappan. Den blå klänningen, nejnejnej hela den dagen var fruktansvärd...

Grattis, ni har precis upptäckt att jag är störd.