Zvanen

Idag fick jag höra att jag såg ut som en sjöman. Igår var jag tydligen en fransk skolflicka. Men jag är inget utav det utan jag är Caroline på arton och ett halvt som har ångest inför framtiden. Kanske borde jag ta vara på mitt sjömansutseende genom att köpa mig en båt, säga skepp o´hoj och vinka farväl till alla som står och gråter vid hamnen. Det skulle nog ha blivit ett riktigt farväl för jag skulle förmodligen ha virrat bort mig bland allt saltvatten och aldrig kommit tillbaka. Då skulle framtiden ha löst sig i alla fall.

Att kunna vara en ängel och kunna flyga. Då skulle jag flyga in i någons famn och bosätta mig där. Famnägaren skulle sjunga sånger och stryka mig över kinden sådär ibland. Stryka bort hårslingor från mitt ansikte och långsamt placera dem bakom örat med sina varma fingrar. Böja sig ner och viska saker som bara vi i hela världen skulle veta om.

Jag sitter i mitt rum och här är det kallt. Mina fingrar är kalla och en pojke har knyckt en bit av mitt hjärta och flytt till ett annat land. Jag tror att någon annan borde knycka en större för annars fryser jag ihjäl. Allt jag vill och förmår är att dansa en sommardans. Jag vill ha varma fingertoppar. Jag vill vakna i ett ljust rum för att det är för varmt medan solen glipar in genom gardinen och når brunbrända ben. En smak av saltvatten i håret och livet skulle vara sött.

Dessa små fina hjärtan fick jag av en fager flicka i utbyte mot glass. Finast i dag ungefär. Fast hela dagen har varit alldeles fin med kaffedrickande i en park i en främmande stad med främmande blickar som granskar oss. Två främlingar med kalla händer.

Imorgon ska jag på tågutflykt och dricka kaffe. Fast bara om det regnar.

Igår hade vi spelkväll

hemma hos denna fina tjej, även kallad Anna.

Det var flickorna mot pojkarna och vi var duktiga. Duktigast, om jag skulle få säga det själv.


Vi drack juice och åt kladdkaka mellan varven.

Emellanåt förekom det kärlek mellan de båda lagen.


Till slut sprang tiden iväg och alla åkte hem till sig. Fin kväll!

Jag är inte lika glad som min syster är på bilden. När jag kom till skolan i morses sa en i min klass att den fina bokstaven H, från inlägget igår, såg ut som varmkorvar. Läs noga: Det är inte korvar utan chokladfingrar eller fingers om man vill kalla dem så (mycket goda dessutom). Jag har tappat ett av mina fina ballerinaörhängen, snyft, och missat två bussar. Jag har beslutsångest som kryper inom mig och nu ska jag ge mig på ett försök att sova bort allting.

I morgon ska jag ha på mig en rutig kjol. Tror jag. Min syster har inte sytt den än, men jag hoppas att hon gör det. Eller mer än hoppas. Jag har inte så mycket mer att göra nu. Borde egentligen filosofera om döden och sedan skriva ned det så att jag slipper göra det i helgen. Istället sitter jag här på en stol och bara håller tummarna.

Bokstaven H kan stå för mycket. Som Hej, Hallå, Hejsan eller någon annan hälsningsfras. Eller hemma. Här. Himmel. Hemskt. Hundra.

Till en pojke som börjar på H. Hej, jag är Hemma men du är inte Här. Du är inte ens under samma Himmel. Jag skulle Hemskt gärna vilja prata med dig. Hundra gånger om dagen ungefär.

Jag är trött på att halta fram ute för att det är så halt. Jag vill ha sommaren tillbaka. Grönt gräs och blå himmel. Och Öland. Jag vill sitta i hagar och på bryggor om nätterna. Jag vill gå hem till lägenheter hos mystiska människor som har namn som städer.

Jag tittar på filmer när vi sitter i lusthus och pratar om vintern. Inte hade jag en aning om att den skulle bli så här.

Denna eftermiddag har jag varit på vinterpicknick i en trollskog tillsammans med en spanjor. Vi satt på stubbar och drack festis och åt tårta för att fira att jag har blivit frisk. Trots att jag frös och hade snö i skorna och trots att jag kanske blir sjuk igen, skulle jag göra om det.

Idag hade jag en rast som kan definieras som en evighet. Istället för att vara kvar på skolan sprang jag och en fin person ner till staden för att bowla. Efteråt åt vi snax och hoppade i hissar så att det kändes som att man flög. Egentligen behövde jag inte hoppa för det kändes som att jag flög ändå.

Kärlek är fint. Det bästa som finns är att veta att någon är kär tillbaka. Eller märka det. Kanske genom blickar som möts och dröjer kvar medan alla andras bara seglar förbi. Händer som snuddar vid varandra en kort sekund medan en brännande känsla stannar kvar länge. Varje andetag, varje ord och varje rörelse memoreras och kommer tillbaka när man ska sova om natten. Om man somnar.

När jag var liten skrev jag alltid brev. I breven målade jag hjärtan och skrev ord som var felstavade, men det brydde jag mig inte så mycket om. Jag ville bara att han skulle veta. Fast oftast fick jag inga brev tillbaka för pojken som jag var kär i tyckte att han skrev för fult. Men det skulle jag ha struntat i. Det vågade jag inte säga då. Jag skriver fortfarande brev och oftast gömmer jag dem. Jag skrev ett till en pojke ganska nyss. Men han har inte hittat det än.

Idag har jag legat i sängen så länge att vattnet fått bubblor. Jag har ätit kärleksmums och hoppats att kärleken skulle fylla mig. Men kärleken känns långt borta. Kanske befinner den sig på en annan kontinent. Jag vet inte. Jag vet bara att det enda bra med den här dagen är att jag har fått ett fint smeknamn av en trollcarl. Caro-lindansös. Tyvärr är jag sjuk, så jag kan inte dansa.

Jag ville inte kliva in i tvåtusennio. Jag ville vara kvar i det år som bjöd på besvikelser men väldigt mycket som var fint. Men som vanligt blir det aldrig som jag vill. Som nu. Jag är rädd för att jag aldrig kommer att äta glass med dig. Bara för att jag vill. Istället får jag äta upp mina besvikelser, som gör mig lika kall som glassen. Bara jag inte smälter bort.

Så här såg jag ut när jag var på knytkalas. Jag fick höra att jag såg ut som ett paket, med rosetten knuten i håret. Idag önskar jag att jag fick ett paket, som tog bort allt som gjorde ont. Kanske ett paket med snälla ord, för det botar faktiskt  lite grann. Innan jag skulle försöka sova igår fick jag ett snällt sms.  Även om jag inte kan sova så låg jag i alla fall där och log.

Igår var det som sagt knytkalas. Kvällens bildtema tycktes vara att sätta saker framför ögonen och Mimmi var väldigt kreativ. Det var en rolig kväll! I kväll däremot, då ska jag bo i min säng och tänka på hur glad man kan bli av vissa telefonsamtal.

Hej alla Zvanenbloggläsare ! Här kommer ett litet annorlunda inlägg från en pojke på en annan kontinent. Jag har varit här i Canada-Whistler drygt en vecka nu.
 
De sex första dagarna snöade det, så nu kan man hitta finfina åk på berget. Igår byggde vi ett hopp i lössnön där vi stannade hela dagen tills liftarna hade stängt. När vi inte åker skidor badar vi i vår varma jacuzzi. Trots att det är så underbart härligt här längtar jag ändå hem emellanåt och saknar vissa personer extra mycket. 
 
Mimmi, De har jättekonstiga Ben&Jerry smaker här.
Osjön, Dubbelavsnitt av Scrubs ikväll.
Denny, Igår tittade jag på FOTC.
Frank, Droppen är sinneshöga.
Oliver, Jag har sett en massa stora rovfåglar.
KaptenBabos, Lost live in one week :D.
Caroline, Smörpopcornen är otroligt flottiga. 

I kväll ska jag se ut som mina örhängen. Fast inte lika guldig då förstås.

Det var knytkalas med bland annat kladdkaka på nyårsafton och det ska det vara ikväll med. Min syster fick en bok om just kladdkakor i julklapp så jag tog på mig äran att stå för efterrätten. Det är lite synd att jag inte kan baka. Men jag får dansa runt bland ingridienserna med musik så kanske det blir lite bra i alla fall.

I fredags åkte jag och en nyfunnen vän till Röda Korset och inhandlade fina band. Han köpte ett blått och jag ett rosa. Det är nog det finaste jag har ungefär. I dag skyddade vi oss från regnet utanför med att dricka kaffe i en grön soffa med min jacka som täcke. Med koffein i kroppen sprang vi ut och gömde oss bakom träd medan regnet droppade på oss.

I dag har jag varit ute på äventyr i olika städer. Jag snubblade in i en second hand affär och kom ut med en miniatyrTV. Just nu står den på en hylla bredvid min säng så att jag kan titta på den innan jag somnar och drömma om en pojke och en flicka under ett papaply.

Den här boken önskade jag mig i julklapp men fick den aldrig. I går gick jag och köpte den själv. Jag tänkte att jag kommer vara utan kärleksbrev länge nu. Istället får jag läsa andras. Det är fina brev från slutet av 1800-talet som står skrivna där. I morgon ska ni få läsa några utav dem.

Jag vrider och vänder. Snurrar in mig i täcket. Tankarna gnager i mig, skenar i väg åt olika håll och jagar bort sömnen. Täcket kväver mig. Tankarna kväver mig. Ensamheten kväver mig. Sängen är liten men ändå för stor. Så får jag ett sms. Mitt i natten. Han skriver en dikt som säger åt mig att sova.  Tankarna skenar inte längre utan håller sig stilla. Fokuserar på en person. Och jag somnar.

Igår tog jag och min vän Johanna en tripp till staden för en fika. Jag drack te för att samla in vuxenpoäng. De försvann ganska fort när vi beslöt oss för att bowla och hoppade runt som stollar när vi fick strike. Eller vi och vi, snarare när Johanna fick strike. På natten, då jag egentligen borde ha sovit, satt jag och en pojke och diktade ihop en saga. Kanske skriver jag ned den här någon gång.

Förra veckan fick jag en fin leksak utav en pojke. Den var min vän här om kvällen och nu bor den i min väska. Kanske kommer den bli min bästa vän ett tag framöver. Caroline och kaninen med de flexibla öronen, radarparet. Kanske får jag möta våren med honom. Då kanske det blir ett bra år. För kaniner vet inte hur man gör när man sårar. Istället kan den många andra saker. Som att imitera. Titta här.

Min vän som Elvis.

Medan han här ger sig på ett försök att se elak ut. Jag tror att han försöker härma en pirat med lapp över ögat och en stor näsa som pekar på att han är full av lögner.

Här är han en jägare. Eller Peter Pan med sin fjäder i hatten.

Ariel med sin lugg och lite av sitt hår svajandes av strömmarna i vattnet.

En sockerbagare som bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen.

Jultomten. Det kan alltid vara bra att kunna imitera honom. Kanske får han ett vikariat någon jul, när tomten blivit förkyld.

Här är han en ninja.

Sitt rätta jag. Utan maskeringar och imitationer.

Sedan tog han en snabbtitt på mig och här är resultatet. Slokande öron med ett ihåligt huvud.

Då var jag ute med två fina vänner och drack vin. Kvällen fortsatte hos Rebecca, vid hennes fina lilla fikabord som hon ställt in i rummet. Där satt vi och pratade och drack drinkar samtidigt som vi skickade busiga sms. Sedan åkte jag till en säng som jag sov sista gången i, på mycket mycket länge.

Igår var det en fin dag. En fin kväll. En fin natt.
Jag gillar att åka tåg. Gillar att sitta framför en varm brasa. Gillar att äta wokad mat för första gången. Gillar att peta bort grönsaker. Gillar att träffa vänner runt kvällskvisten. Gillar att vara varm i magen. Men gillar inte att veta att snart kommer magen bli kall. Det blir svårt att finna värme från annat håll. 

I tisdags var jag på kalas. Det var trevligt, ljuvligt och inte minst gott.

Kamerorna var i full gång under kvällen.

Oscar var där.

Presentöppning.



Kristin visar ganska tydligt vad smaklökarna tyckte.

Den här hade Luan pärlplattat till Johanna. Tjusig tycker jag.

När tårtan kom in var det sång som ljöd  från många halsar.



Jag hoppade in i en julkula en liten stund.


När kalasandet var slut gick vi ut.