Zvanen

                     Bidlkälla: http://blogg.aftonbladet.se/1287/perma/105172

Jag går bland snöflingor och vattendroppar. Min näsa är kall. Mina kinder är rosiga. Likaså mina tankar för de befinner sig bland brunbrända ben, salt i håret och värme. Mina tankar snurrar runt i den musik som finns i mina öron. Snurrar runt bland stunder som är minnen men som nu är alldeles nära. Jag kan inte låta bli och tar lite genant några lyckohopp... och landar i en vattenpöl. Verkligheten kommer i fatt mig. Jag har snö i mitt hår. Det är kallt och jag har en filosofibok i handen. Jag inser att vissa stunder och känslor aldrig kommer att komma tillbaka och jag mår plötsligt illa.