Zvanen

Jag satt i en buss som luktade saffran. Det var högar av snö utanför fönstret och mörker med vita flingor. Det var vinter. Det var i dag. Jag blundade och drömde drömmar om ett berg där det också fanns ett mörker men med stärnor. När vi inte låg och tittade på dem satt vi och andades in varandras närvaro med blickar vända mot havet.  Eller mot varandra. Och pratade. När vi inte pratade kysstes vi . Kyssar som smakade sommar.

I bland somnade vi men vaknade alltid med varandras armar lindade om oss och med tunga andetag som var alldeles nära.