Min vän och jag

Förra veckan fick jag en fin leksak utav en pojke. Den var min vän här om kvällen och nu bor den i min väska. Kanske kommer den bli min bästa vän ett tag framöver. Caroline och kaninen med de flexibla öronen, radarparet. Kanske får jag möta våren med honom. Då kanske det blir ett bra år. För kaniner vet inte hur man gör när man sårar. Istället kan den många andra saker. Som att imitera. Titta här.


Min vän som Elvis.

Medan han här ger sig på ett försök att se elak ut. Jag tror att han försöker härma en pirat med lapp över ögat och en stor näsa som pekar på att han är full av lögner.

Här är han en jägare. Eller Peter Pan med sin fjäder i hatten.

Ariel med sin lugg och lite av sitt hår svajandes av strömmarna i vattnet.

En sockerbagare som bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen.

Jultomten. Det kan alltid vara bra att kunna imitera honom. Kanske får han ett vikariat någon jul, när tomten blivit förkyld.

Här är han en ninja.

Sitt rätta jag. Utan maskeringar och imitationer.

Sedan tog han en snabbtitt på mig och här är resultatet. Slokande öron med ett ihåligt huvud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0