Natt och mörker




När jag var liten fick jag aldrig sova längst upp i våningssängar eftersom jag ofta var en sömngångare. Här i Mooroopna har jag tagit igen alla nätter i underslafen genom min barndom och ligger nära taket. Än så länge har jag inte ramlat ut, och kanske är det för att Elvis mimar roande sånger från min sänglampa bredvid. Vem vet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0