Zvanen

Balen började inte som en dans på rosor utan var istället katastrofal, rent ut sagt. Mitt hår visade sig nämligen vara en mardröm att försöka frissera. 
  - Det var det värsta hår jag någonsin jobbat med, och då ska du veta att jag har jobbat här länge. Sa min frisör och ropade efter hjälp av salongens resterande frisörer. Jag försökte le urskuldande och började förklara att jag inte kunde rå för att mitt hår var så lent att allting bara halkade ur. Ingenting, eller ingen, lyckades tämja det.
Jag satt där förtvivlad och uppgiven, med en klunga av yrkesmänniskor och kunder som kritiskt granskade mig. 

      
- Kan ni inte bara locka håret? gav jag som förslag, när mitt första önskemål inte kunde uppfyllas. Men ack, det var inte så enkelt som det lät. Lockarna envisades med att bli till raka längder, trots litervis av hårspray, och frisörernas bekymmersrynkor blev bara djupare och djupare. Mina förslag ratades och de började istället att envetet försöka övertala mig till en frisyr som jag inte ville ha för fem öre.


- En vanlig knut då? bad jag om istället och kände mig besvärlig och dum. Det går absolut inte i ditt hår förstår du väl! rasade frisörerna medan jag bara ville därifrån för att sätta upp en knut hemma - precis som jag alltid brukade göra. Tillslut blev det något halvdant, knutliknande, och mycket dyrt, som jag ville hälla ett vispat ägg över för att jag kände att till och med det skulle göra det mer smakfullt. Men det gjorde jag inte, utan jag gick hem och begravde mig under täcket.


Att lämna min trygga säng för att skämma ut mig offentligt kändes inte lockande, så jag beslöt mig för att stanna hemma - till min familjs förfäran. Men efter ett tag ångrade jag mig. Jag tänkte inte rata något så fint som en bal för några hårtestar. Jag klädde på mig klänningen, tog fram mitt smink, och försökte få ordning på håret så gott det gick. Tyvärr gick det inte så bra, för när jag satte mig i limousinen senare var jag ännu inte nöjd, och min rosett som jag hade i midjan hade jag satt uppochned vilket jag upptäckte senare under kvällen.


Trots allt, och trots att många fotografier inte är användbara på grund av detta, så hade jag en angenäm bal. Jag drack bubbliga drycker, skrattade och dansade vals med musikanter. På natten kom en pojke för att hämta mig, och drog sedan ut alla hårspännen som satt där för att hålla min misslyckade frisyr på plats.
Kvällen var dock inte misslyckad, utan fin, och jag somnade till sist med ett leende på läpparna.

Dessa bilder är tagna någon dag efteråt, då alla snedsteg hade rättats till.
Slutet gott, allting gott.