Zvanen

Allting snurrar runt. Snurrar runt och blir till en enda stor röra och jag vet inte hur man får det att stå still. Vi brukar sitta på soffor och viska och jag skulle vilja viska rädda mig. Snälla rädda mig, vi kan bo här i evighet och bara prata om inget men ändå om allt och glömma all förlorad kärlek och hur det är att vara ledsen och tankspridd och kluven. Utan avbrott skulle jag viska allt tills viskningen dog ut och ersattes av en flackande blick och trevande händer.
Men jag vet inte om jag vill bli räddad. Jag vet ingenting.