Zvanen

Igår åkte vi med denna båt.


Den tog oss till en ö vid namn Brännö. Ett bra picknickställe tyckte vi, så vi slog oss ned på en klippa.


Jag hade på mig en klänning som såg ut som en picknickfilt.


På ön fanns det fina körbärsträd och små sjöar fulla av näckrosor.


Vi åt jordgubbar och lyssnade på Evert Taube.


Och hallongrottor med fint papper åt vi också.


Framåt kvällen så vinkade vi adjö till ön. Vinkade adjö till en av sommarens finaste dagar hittills. Vi vinkade adjö till att ligga och titta på himlen med högt gräs runt omkring.


Men det var nog inget riktigt adjö. Utan i vinkningen låg något undandgömt. Något som skulle definieras som "på återseende".