Zvanen

Bokstaven H kan stå för mycket. Som Hej, Hallå, Hejsan eller någon annan hälsningsfras. Eller hemma. Här. Himmel. Hemskt. Hundra.

Till en pojke som börjar på H. Hej, jag är Hemma men du är inte Här. Du är inte ens under samma Himmel. Jag skulle Hemskt gärna vilja prata med dig. Hundra gånger om dagen ungefär.

Jag är trött på att halta fram ute för att det är så halt. Jag vill ha sommaren tillbaka. Grönt gräs och blå himmel. Och Öland. Jag vill sitta i hagar och på bryggor om nätterna. Jag vill gå hem till lägenheter hos mystiska människor som har namn som städer.

Jag tittar på filmer när vi sitter i lusthus och pratar om vintern. Inte hade jag en aning om att den skulle bli så här.

Denna eftermiddag har jag varit på vinterpicknick i en trollskog tillsammans med en spanjor. Vi satt på stubbar och drack festis och åt tårta för att fira att jag har blivit frisk. Trots att jag frös och hade snö i skorna och trots att jag kanske blir sjuk igen, skulle jag göra om det.

Idag hade jag en rast som kan definieras som en evighet. Istället för att vara kvar på skolan sprang jag och en fin person ner till staden för att bowla. Efteråt åt vi snax och hoppade i hissar så att det kändes som att man flög. Egentligen behövde jag inte hoppa för det kändes som att jag flög ändå.

Kärlek är fint. Det bästa som finns är att veta att någon är kär tillbaka. Eller märka det. Kanske genom blickar som möts och dröjer kvar medan alla andras bara seglar förbi. Händer som snuddar vid varandra en kort sekund medan en brännande känsla stannar kvar länge. Varje andetag, varje ord och varje rörelse memoreras och kommer tillbaka när man ska sova om natten. Om man somnar.

När jag var liten skrev jag alltid brev. I breven målade jag hjärtan och skrev ord som var felstavade, men det brydde jag mig inte så mycket om. Jag ville bara att han skulle veta. Fast oftast fick jag inga brev tillbaka för pojken som jag var kär i tyckte att han skrev för fult. Men det skulle jag ha struntat i. Det vågade jag inte säga då. Jag skriver fortfarande brev och oftast gömmer jag dem. Jag skrev ett till en pojke ganska nyss. Men han har inte hittat det än.

Idag har jag legat i sängen så länge att vattnet fått bubblor. Jag har ätit kärleksmums och hoppats att kärleken skulle fylla mig. Men kärleken känns långt borta. Kanske befinner den sig på en annan kontinent. Jag vet inte. Jag vet bara att det enda bra med den här dagen är att jag har fått ett fint smeknamn av en trollcarl. Caro-lindansös. Tyvärr är jag sjuk, så jag kan inte dansa.

Jag ville inte kliva in i tvåtusennio. Jag ville vara kvar i det år som bjöd på besvikelser men väldigt mycket som var fint. Men som vanligt blir det aldrig som jag vill. Som nu. Jag är rädd för att jag aldrig kommer att äta glass med dig. Bara för att jag vill. Istället får jag äta upp mina besvikelser, som gör mig lika kall som glassen. Bara jag inte smälter bort.

Så här såg jag ut när jag var på knytkalas. Jag fick höra att jag såg ut som ett paket, med rosetten knuten i håret. Idag önskar jag att jag fick ett paket, som tog bort allt som gjorde ont. Kanske ett paket med snälla ord, för det botar faktiskt  lite grann. Innan jag skulle försöka sova igår fick jag ett snällt sms.  Även om jag inte kan sova så låg jag i alla fall där och log.

Igår var det som sagt knytkalas. Kvällens bildtema tycktes vara att sätta saker framför ögonen och Mimmi var väldigt kreativ. Det var en rolig kväll! I kväll däremot, då ska jag bo i min säng och tänka på hur glad man kan bli av vissa telefonsamtal.

Hej alla Zvanenbloggläsare ! Här kommer ett litet annorlunda inlägg från en pojke på en annan kontinent. Jag har varit här i Canada-Whistler drygt en vecka nu.
 
De sex första dagarna snöade det, så nu kan man hitta finfina åk på berget. Igår byggde vi ett hopp i lössnön där vi stannade hela dagen tills liftarna hade stängt. När vi inte åker skidor badar vi i vår varma jacuzzi. Trots att det är så underbart härligt här längtar jag ändå hem emellanåt och saknar vissa personer extra mycket. 
 
Mimmi, De har jättekonstiga Ben&Jerry smaker här.
Osjön, Dubbelavsnitt av Scrubs ikväll.
Denny, Igår tittade jag på FOTC.
Frank, Droppen är sinneshöga.
Oliver, Jag har sett en massa stora rovfåglar.
KaptenBabos, Lost live in one week :D.
Caroline, Smörpopcornen är otroligt flottiga. 

I kväll ska jag se ut som mina örhängen. Fast inte lika guldig då förstås.

Det var knytkalas med bland annat kladdkaka på nyårsafton och det ska det vara ikväll med. Min syster fick en bok om just kladdkakor i julklapp så jag tog på mig äran att stå för efterrätten. Det är lite synd att jag inte kan baka. Men jag får dansa runt bland ingridienserna med musik så kanske det blir lite bra i alla fall.

I fredags åkte jag och en nyfunnen vän till Röda Korset och inhandlade fina band. Han köpte ett blått och jag ett rosa. Det är nog det finaste jag har ungefär. I dag skyddade vi oss från regnet utanför med att dricka kaffe i en grön soffa med min jacka som täcke. Med koffein i kroppen sprang vi ut och gömde oss bakom träd medan regnet droppade på oss.

I dag har jag varit ute på äventyr i olika städer. Jag snubblade in i en second hand affär och kom ut med en miniatyrTV. Just nu står den på en hylla bredvid min säng så att jag kan titta på den innan jag somnar och drömma om en pojke och en flicka under ett papaply.

Den här boken önskade jag mig i julklapp men fick den aldrig. I går gick jag och köpte den själv. Jag tänkte att jag kommer vara utan kärleksbrev länge nu. Istället får jag läsa andras. Det är fina brev från slutet av 1800-talet som står skrivna där. I morgon ska ni få läsa några utav dem.

Jag vrider och vänder. Snurrar in mig i täcket. Tankarna gnager i mig, skenar i väg åt olika håll och jagar bort sömnen. Täcket kväver mig. Tankarna kväver mig. Ensamheten kväver mig. Sängen är liten men ändå för stor. Så får jag ett sms. Mitt i natten. Han skriver en dikt som säger åt mig att sova.  Tankarna skenar inte längre utan håller sig stilla. Fokuserar på en person. Och jag somnar.

Igår tog jag och min vän Johanna en tripp till staden för en fika. Jag drack te för att samla in vuxenpoäng. De försvann ganska fort när vi beslöt oss för att bowla och hoppade runt som stollar när vi fick strike. Eller vi och vi, snarare när Johanna fick strike. På natten, då jag egentligen borde ha sovit, satt jag och en pojke och diktade ihop en saga. Kanske skriver jag ned den här någon gång.