Zvanen

Jag ville inte kliva in i tvåtusennio. Jag ville vara kvar i det år som bjöd på besvikelser men väldigt mycket som var fint. Men som vanligt blir det aldrig som jag vill. Som nu. Jag är rädd för att jag aldrig kommer att äta glass med dig. Bara för att jag vill. Istället får jag äta upp mina besvikelser, som gör mig lika kall som glassen. Bara jag inte smälter bort.