Zvanen

Förra veckan fick jag en fin leksak utav en pojke. Den var min vän här om kvällen och nu bor den i min väska. Kanske kommer den bli min bästa vän ett tag framöver. Caroline och kaninen med de flexibla öronen, radarparet. Kanske får jag möta våren med honom. Då kanske det blir ett bra år. För kaniner vet inte hur man gör när man sårar. Istället kan den många andra saker. Som att imitera. Titta här.

Min vän som Elvis.

Medan han här ger sig på ett försök att se elak ut. Jag tror att han försöker härma en pirat med lapp över ögat och en stor näsa som pekar på att han är full av lögner.

Här är han en jägare. Eller Peter Pan med sin fjäder i hatten.

Ariel med sin lugg och lite av sitt hår svajandes av strömmarna i vattnet.

En sockerbagare som bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen.

Jultomten. Det kan alltid vara bra att kunna imitera honom. Kanske får han ett vikariat någon jul, när tomten blivit förkyld.

Här är han en ninja.

Sitt rätta jag. Utan maskeringar och imitationer.

Sedan tog han en snabbtitt på mig och här är resultatet. Slokande öron med ett ihåligt huvud.

Då var jag ute med två fina vänner och drack vin. Kvällen fortsatte hos Rebecca, vid hennes fina lilla fikabord som hon ställt in i rummet. Där satt vi och pratade och drack drinkar samtidigt som vi skickade busiga sms. Sedan åkte jag till en säng som jag sov sista gången i, på mycket mycket länge.

Igår var det en fin dag. En fin kväll. En fin natt.
Jag gillar att åka tåg. Gillar att sitta framför en varm brasa. Gillar att äta wokad mat för första gången. Gillar att peta bort grönsaker. Gillar att träffa vänner runt kvällskvisten. Gillar att vara varm i magen. Men gillar inte att veta att snart kommer magen bli kall. Det blir svårt att finna värme från annat håll. 

I tisdags var jag på kalas. Det var trevligt, ljuvligt och inte minst gott.

Kamerorna var i full gång under kvällen.

Oscar var där.

Presentöppning.



Kristin visar ganska tydligt vad smaklökarna tyckte.

Den här hade Luan pärlplattat till Johanna. Tjusig tycker jag.

När tårtan kom in var det sång som ljöd  från många halsar.



Jag hoppade in i en julkula en liten stund.


När kalasandet var slut gick vi ut.

Det finns olika sorters tomtar, tro det eller ej. Alla är inte snälla men denna är det. Han är alltid glad och gör allt för att hjälpa till. Han sover på obehagligt granris bara för att det inte ska vara jobbigt att gå upp när någon behöver honom.

Dessa står för underhållning och går under kategorin "aktiva nissar". Nissen till höger tränar tomten så att han håller sig i relativt fin form när han ska ge sig ut på julklappsutdelning.

Detta är en gammal klenod från en jätte som en gång gick på tomteskolan. Hans dröm var att någon gång kunna glädja små barn genom inslagna paket. Dessvärre gick inte drömmen i uppfyllelse eftersom alla barn blev skrämda och vägrade att öppna paketen. Tomten blev deprimerad och sprang och gömde sig i skogen. Han sprang så fort att hans ena sko inte hann med. Varje jul skickar tomten ut små nissar för att leta reda på honom. Med sig har dem skon som de tar sig en tupplur i när tröttheten kommer krypande. Än har de inte funnit honom.

Detta är en nordisk tomte som förför unga gummor med sina blå ögon. Vad gummorna inte vet är att han ställer dem vid spisen och låter dem koka gröt resten av deras liv. Han är lite lömsk så man får inte luta sig luras.

När denna tomte var liten blev han retad i skolan. Därför började han blåsa luft i blåsinstrument för att få ur sig sin vrede. Han har glömt bort hur man socialiserar sig och hans instrument är hans bästa vänner.

Igår var det julbak med knäck och lussebullar. Jag var som vanligt inte med utan kom hem när det var dags att smaka. Men jag klagar inte. Istället var jag på jobbet där en dam kom fram till mig och sa: Jag har köpt godis och köpte sådana som du älskar. Jaha, tänkte jag och tittade ned i påsen. Jaa, mina favoriter utbrast jag. Fast jag aldrig hade sett dem förut.

farm2.static.flickr.com/1317/1220360192_e4bbd...
Kan någon lära mig att skriva källor med en länk?

I julklapp önskar jag mig världens bästa bok ungefär. Jag har inte vågat se filmen än, för då blir jag så ledsen. Som när jag såg Harry Potter första gången och insåg att Hagrid inte var blond utan hade en stor, svart kalufs på huvudet. Då gillar jag mina fantasibilder bättre.

Jag sitter i ett mörkt rum men Jens Lekman håller mig sällskap. Han sjunger "feels strange to have you as a friend" och jag tänker. Jag tänker länge och tillslut minns jag inte vad jag tänkt så jag börjar tänka på julklappar istället. Igår köpte jag en låda av plåt som min farmor ska få. Den ska fyllas med fina saker men än så länge finns det bara marknadskarameller.

Sen lyssnar jag på Jens igen och hans sjunger "The cold Swedish winter is right outside and I just want somebody to hold me through the night".

Godnatt

Upp steg jag i morses och knäppte på mig en klänning och satte en rosett i håret. Det var avslutning i skolan och alla i klassen var finklädda. Ja, nästan alla i alla fall. I skolan åt jag en frukost av godsaker och tittade på Greveholm.

Och julmusten ersatte mjölken.

Min vän Mirre, Miräk eller Jack Sparrow. Kärt barn har många namn och många har hon fått under dessa år. Idag var det vår sista julavslutning ihop.

Tjusiga burkar som gömmer på en skatt

Det här är min mattelärare Maria, som skulle klå mig om hon såg bilden. Förlåt, men jag tyckte att du var så söt som tomte.

Nu är det jullov. Ett jullov som kommer bestå av fantasier och önskningar.

Kärlek är lite som det forsande vattnet i en vattenrutchbana. Till en början är det lite nervöst och roligt. Det kan hända att det svänger emellanåt och man slår i hårda kanter. Det gör ont en stund. 

I bland blir man helt dränkt och får svårt att andas. Att bli dränkt och få svårt att andas är bland det bästa som finns. I alla fall när det gäller kärlek.

Min vän Mimmi är snäll. Hon har gjort en tjusig pepparkaka till mig. Tyvärr trivdes den inte i min påse utan gick i kras. Jag suckade och tyckte synd om mig själv.

Jag är rädd för dolda nummer och nummer jag inte känner igen. Som om rösten i andra luren ska  viska läskiga saker och få mig mörkrädd.
 
Förresten har jag inte lika dålig självkänsla som det verkar. I bland kanske jag bara låtsas. Eller så låtsas jag att självkänslan är bra, fast den inte är det. Hur kan man få reda på sådant? I vilket fall som helst är jag bra på att låtsas. I kväll ska jag låtsas att jag sveper omkring på dansgolvet i en klänning som vrider sig runt kroppen i alla svängar. I morgon är det dansdag och jag vet, busigt nog, vem jag skulle vilja dansa med. (tryckare i sådana fall, för jag skulle bara ge ett dåligt första intryck om det var bugg eller liknande). Men det kommer inte hända så jag får fortsätta låtsas.

Jag ligger i mitt rum och läser om olycklig kärlek när man är sjutton. Jag gör hjärtan av polkagrisar som jag fann hängandes över allt i mitt rum under lördagkvällen. Det var fint, nästan som att kliva in i en saga. Jag tänker att kanske, kanske finns det någon där ute som tycker om mig. Lite grann i alla fall. Nu ligger jag här med en pirrande mage, och den olyckliga kärleken jag läser om känns väldigt avlägsen.

Bilden är väl sådär men vad ska jag göra. I går var det luciauppvisning i skolan. Jag var dock åskådare men valde att se ut som en tärna ändå. Mattanter ryckte mig i kjolen och sa att jag var tjusig. De är snälla och brukar dela ut bröd till mig i bland, medan alla andra får betala (hemlis).

En av björnarna saknar ögon. Jag gissar på att han har bott hos en brutal unge som tar ut sin vrede på oskyldiga.



Jag kom på att man kunde använda varje lucka som en liten dagbok där man kan skriva fina saker som hänt under dagen. Som att hålla handen fast man inte borde.