Zvanen

För några dagar sedan åkte jag buss till västkusten. På bussen satt en pojke med ett fint leende som jag skickade iväg en lapp till när jag skulle gå av. Kvällen där efter satt vi i en segelbåt och drack rosévin. Även om jag var skakig i benen när jag gick av bussen så var det ingenting mot vad jag var då. Och möjligtvis är nu.

Egentligen vill jag att det ska synas när man inte är lycklig. Att jag inte kan äta eller går runt med en ledsen min. Jag plågar mig själv och läser dumma mail som skickats till mig i början av året. I dem lovas det så mycket. Jag lovar att jag kommer vilja det här. Jag lovar att vi gör det här. Jag lovar. Men ingenting utav det som har lovats har skett i verkligheten. Fast istället för att sluta äta sitter jag och äter upp min födelsedagschoklad. Och istället för att vara olycklig känner jag mig lycklig ändå. Fast jag vet inte hur det är innerst inne. Alla känslor bråkar om att få kännas.

Jag minns en födelsedag då jag sprang runt i trädgården med ett blommigt nattlinne och var ung och bekymmerslös. En annan då jag, i bara underkläder, gick och berättade för alla grannar att jag fyllde år. Jag minns förra årets då en pojke gjorde mig till världens lyckligaste genom att överraska mig utanför en biograf dagen innan. Jag minns att det var enda gången i mitt liv som jag gråtit av lycka och bara kunde ligga och lukta på honom för att veta att allt var rätt. Den här födelsedagen kommer jag också att komma ihåg. Det är inte varje födelsedag som firas genom att hissa ner en kista i jorden på en begravning. Inte varje, som man äter choklad man fått utav en pojke man springer över tågrälsar, går på vinterpicknickar  och fryser händerna av sig med.

När jag blir stor ska jag bo på havet. I en gammal fiskebåt av trä, som puttrar fram ska jag sitta i om kvällarna. Leva på smörgåsar med ost som pålägg. Varenda kotte som åker förbi ska jag hälsa på. Ibland stannar nog några till och så sitter vi där på havet, i varsina båtar, och pratar om allt och inget. Jag delar med mig av mina smörgåsar och den andra båten kanske ger mig något annat. Kanske varm choklad. Annars läser jag böcker som jag kan utantill. Böcker med utslitna pärmar och sidor som jag tyckt mycket om och sedan rivit ut och spikat upp på hyttens väggar och tak. Om nätterna somnar jag med de fina meningarna över mig, medan havet vaggar harmoniskt.

Det har jag finurlat på under dessa två kustdagar här borta. I natt hade jag nära till vattnet både utanför och inne, för tårarna trängde sig på. Jag behövde nog vaggas, men det fanns inget där som kunde vagga precis som jag ville. Eller ingen.

När vi befann oss på ön sade mina vänner att de saknade sina bilar. Jag, däremot, saknade min cykel. Nu har vi bekantat oss med varandra igen, men jag känner att vi egentligen behöver mer tid tillsammans. Om jag skulle kunnat cykla till västkusten hade jag gjort det, för det är nämligen där jag ska befinna mig nu i vecka framåt. Medan jag fångar en del av mitt hjärta där borta, får cykeln ta och vänta hemmavid.

Under min midsommarhelg var jag på Öland. Vädret var typiskt för Sverige, ena minuten regnade det, och ett tag senare kunde man inte se skymten av en enda droppe.


Dessa flickor var vid min sida större delen av tiden.


Tillsammans med dem satt jag, under en av kvällarna, och åt räkor på en strand.


När solen försvann, sprang jag, Hanna och Charlotte ned i det kalla saltvattnet.

På dagarna gick vi runt bland stadens alla fina husväggar. Eller hade vatten- och kuddkrig.
Innan vi åkte hem hade vi lyckats tjyva en midsommarstång,  fåttt våra grannar emot oss, bråkat med orättvisa taxichaufförer och haft det alldeles underbart.


Slut på sammanfattningen av denna helg. Fortsättning följer om ett tag.

Äntligen, äntligen, äntligen. Igår kom solen, precis när jag och min syster skulle ge oss ut för att ta kort. Det hurrar jag för. Jag hurrar också för att jag har tagit studenten och att jag, precis som Askungen, snart ska på bal.

Så här förvånade blir ni antagligen nu när jag bloggar. Det var på tiden, kanske några tänker. Andra säger att jag ska sluta blogga helt. Hur som helst har tiden sprungit iväg. Igår virrade jag runt i Göteborg hela dagen. Fastnade på kort i gigantiska omklädningsrum. Satt på uteserveringar i Haga. Drömde om gräsmattor och varma händer.

Igår såg jag icke ut så här, och tur är väl det skulle jag vilja flika in på något vänster. Däremot yrade jag omkring i Göteborg under kvällen. Där lyssnade på Skansros i fängelset, drack rosévin och lutade mig mot husväggar.

Förra helgen vaknade jag upp i ett rum långt borta. Då var det fint väder och varmt men idag däremot har det mest regnat. Fast jag tycker om regn.Tycker om att lyssna när det slår mot rutan. Tycker om att veta att någonting inom mig nästan slår lika hårt och enträget.

Inatt har jag varit på västkusten, ätit sallad och gått på stigar med attackerande myror. I sömnen alltså. Eller det är inte så att jag gick i sömnen, utan jag drömde. Ni kanske förstår. Samtidigt brottades jag om ett täcke och fäktades med mina lugubra tankar.

Min resväska är packad och ska snart  få se delar av Sverige den aldrig sett förut. Jag åker nämligen ut på äventyr och firar helgen på bästa sätt.  Mors!

Här om dagen var dessa skor på skogsvandring. Gick på snåriga skogsstigar, satt i backar och på bänkar och allt som skor kan göra. Dessutom hade de ett par grå skor som sällskap. Ett sällskap som blev överallen av nyckelpigor som var pricikiga och fina, men ack så giftiga, enligt mig. Du dör om den kissar på dig, sa jag. Jag är ond. På många sätt.

Helgen har varit makalöst bra. I fredags var jag nämligen på cykelutflykt och pratade bort kvällen med gräs och blå himmel runt omkring. Lördagen var lika bra den. Nu är det dock måndag och jag ska ge mig ut på jakt efter gamla fotografier som ska analyseras. Om ni vill analysera intresset bakom dessa meningar får ni vara goda att göra det.

Ikväll ska jag få träffa denna pojke, fast med längre hår och mindre överbett än på bilden. För första gången på nästan fyra månader har han satt sina fötter på svensk mark efter att ha åkt skidor, letat efter björnar, nästan blivit jagad av pumor och levt ett farligt liv. Fun!