Zvanen

Igår skrev jag hej på en pojkes immiga fönsterruta. Jag bjöd på choklad och visste inte att det skulle vara snö ute när jag vaknade nästa morgon. Men det är det. Egentligen var det bestämt att vi ska åka pulka, men tyvärr hade jag en sista arbetsdag som kallade. Istället grävde jag ned fingrarna i snön och skulle göra en snöboll, samtidigt som jag kände mig alldeles lycklig i hela kroppen. Jag fick rulla en snöboll i år trots allt. Men när jag vände på snön som jag hade i handen var den alldeles gul. Hej och hopp, så lät jag snön ilsket falla till marken och tänkte att jag kanske inte är ämnad för snö i år.