Zvanen

Idag känns allting rätt meningslöst. Jag sitter på en stol och drömmer om det här halsbandet.  Jag tänker att jag skulle vilja ha det bland mina ägor och att det kanske skulle vara magiskt. Varje gång man drar det över huvudet och kedjan sakta lägger sig runt halsen sitter man helt plötsligt med en riktig kopp med rykande kaffe i, som värmer mina annars så kalla händer. Och bredvid sitter det en pojke med lena händer som inte är rädd för kylan från mina. Jag skulle färdas dit när jag vill och där skulle allting vara fyllt av kärlek och han skulle sjunga spontana låtar om mig som värmer. Men allt jag skriver är näst intill meningslöst så varför jag ens skriver det vet jag inte.