Zvanen

När jag blir stor ska jag bo på havet. I en gammal fiskebåt av trä, som puttrar fram ska jag sitta i om kvällarna. Leva på smörgåsar med ost som pålägg. Varenda kotte som åker förbi ska jag hälsa på. Ibland stannar nog några till och så sitter vi där på havet, i varsina båtar, och pratar om allt och inget. Jag delar med mig av mina smörgåsar och den andra båten kanske ger mig något annat. Kanske varm choklad. Annars läser jag böcker som jag kan utantill. Böcker med utslitna pärmar och sidor som jag tyckt mycket om och sedan rivit ut och spikat upp på hyttens väggar och tak. Om nätterna somnar jag med de fina meningarna över mig, medan havet vaggar harmoniskt.

Det har jag finurlat på under dessa två kustdagar här borta. I natt hade jag nära till vattnet både utanför och inne, för tårarna trängde sig på. Jag behövde nog vaggas, men det fanns inget där som kunde vagga precis som jag ville. Eller ingen.

När vi befann oss på ön sade mina vänner att de saknade sina bilar. Jag, däremot, saknade min cykel. Nu har vi bekantat oss med varandra igen, men jag känner att vi egentligen behöver mer tid tillsammans. Om jag skulle kunnat cykla till västkusten hade jag gjort det, för det är nämligen där jag ska befinna mig nu i vecka framåt. Medan jag fångar en del av mitt hjärta där borta, får cykeln ta och vänta hemmavid.

Under min midsommarhelg var jag på Öland. Vädret var typiskt för Sverige, ena minuten regnade det, och ett tag senare kunde man inte se skymten av en enda droppe.


Dessa flickor var vid min sida större delen av tiden.


Tillsammans med dem satt jag, under en av kvällarna, och åt räkor på en strand.


När solen försvann, sprang jag, Hanna och Charlotte ned i det kalla saltvattnet.

På dagarna gick vi runt bland stadens alla fina husväggar. Eller hade vatten- och kuddkrig.
Innan vi åkte hem hade vi lyckats tjyva en midsommarstång,  fåttt våra grannar emot oss, bråkat med orättvisa taxichaufförer och haft det alldeles underbart.


Slut på sammanfattningen av denna helg. Fortsättning följer om ett tag.

Äntligen, äntligen, äntligen. Igår kom solen, precis när jag och min syster skulle ge oss ut för att ta kort. Det hurrar jag för. Jag hurrar också för att jag har tagit studenten och att jag, precis som Askungen, snart ska på bal.

Så här förvånade blir ni antagligen nu när jag bloggar. Det var på tiden, kanske några tänker. Andra säger att jag ska sluta blogga helt. Hur som helst har tiden sprungit iväg. Igår virrade jag runt i Göteborg hela dagen. Fastnade på kort i gigantiska omklädningsrum. Satt på uteserveringar i Haga. Drömde om gräsmattor och varma händer.