Zvanen

Igår fyllde min blogg ett år, såg jag nu. Grattis eller något. Just nu är jag inte på firarhumör och det spelar ingen roll att jag får låtar som handlar om mig skickade eller att jag får höra att det är okej att gråta. Istället sitter jag här och har ångest. Jag vill gråta men det är svårt för då kanske jag aldrig kan sluta.