Festligt



Det krävdes bara lite sällskap så var min överdrivna depression bortblåst. Och en stenmur och en sol som försvann bakom berget. Uppsnärjd i det blå skulle jag vilja säga att jag var. Är fortfarande. Jag frös inte ens när jag cyklade hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0