Zvanen

När jag var fjorton år såg varje dag i princip likadan ut. Direkt efter skolan gick jag till min dåvarande bästa vän Jessica för att titta på Beverly Hills, som vi tyckte var världens bästa serie ungefär. Innan bakade vi alltid cornflakeskakor som vi åt samtidigt, för då hade man dubbelt så mycket att njuta av. När vi tröttnade på kakor gjorde vi milkshake istället. En gång svimmade hon men det är en annan historia. På kvällarna gick jag till henne och plattade håret eftersom jag inte hade någon plattång själv och ett lockigt hår som fick mig att se ut som en tant. På nätterna drömde jag om Dylan som var min stora tonårsförälskelse. Det är mycket som har förändrats, vi är inte bästa vänner längre, jag har inte ätit cornflakeskakor sen dess och jag behöver inte platta håret längre, men en sak är sig lik- Dylan gör mig fortfarande lika knäsvag. Han har krypit sig in under mitt skinn och bosatt sig där.