Zvanen

Jag gillar att ligga och rita streckgubbar på en mage som guppar upp och ned av sömniga andetag och jag gillar att ligga och lyssna på det bankande ljudet som gömmer sig bakom hans bröst. Hos mig bankar det också fast på två ställen. Det är något jag stoppar i mig som åker runt i min kropp och bankar på min hjärna som om den vore en stängd dörr. Emellanåt går dörren sönder och in smyger det lömska, bankande ljudet som är ute efter att gräva djupa sår i min hjärna, och lyckas, men istället för att komma blod kommer det tårar. Meninglösa tårar som känns meningsfulla för stunden men värdelösa dagen efter. Livet ska vara en karusell ingen bergochdalbana.

Jag gillar att se fram emot saker men jag gillar inte när sakerna jag har sett fram emot artar sig på ett annat sätt än vad mina fantasier skapade från början. Bank, bank, bank börjar det sakta låta uppe i min hjärna och den fina karusellen som ljuvligt åker runt, runt är utom synhåll.