Zvanen

Jag trodde för en stund att våren var här. Kände det enda ut i fingertopparna och tänkte på allt jag vill göra den här våren. Mest av allt vill jag nog vara glad och lycklig. Nu däremot har jag ont i halsen och är rädd för att svälja, för då känns det som om någon stoppar in flera svärd genom min hals och får mig att gå en långsam död till mötes. Ja, ungefär så. Ikväll kanske jag ska kurera mig med tekalas någonstans i denna mörka stad.

Jag och en fin person brukar säga att man kan bita på dagen. Då låter man dagen bara gå. Idag bet jag bort lite tillsammans med en ung man vid namn Viktor. Sedan spatserade jag till min mormor för att äta wienerbröd och efter det satt jag i en kassa på ett jobb. Vad hes du är, fick jag höra utav en person. Att vara hes är det finaste jag vet ungefär, så jag blev glad, även om det innebär att jag blir sjuk och sängliggandes med talsvårigheter och huvudvärk. Än är jag inte sjuk så denna kväll har jag passat på att prata i telefon medan jag fortfarande kan, och jag fick höra samma sak ännu en gång. Hoppas rösten fastnar och blir permanent!

Jag gillar att du kan många fina ord och att du skriver sagor som får mina att blekna bort för att dina är så mycket bättre.  Jag gillar alla rim och att du vaknar om nätterna och svarar på mina dumma sms. Jag gillar att sitta på soffor och viska under halsdukar och dina lena händer när de snuddar vid mig. Jag gillar när du sjunger och att du får mig att skratta. Eller att vi gör konstiga saker som ingen annan förstår sig på, och att du är bra på att bestämma trots att du hatar det. Jag gillar att du kommer ihåg saker bättre än jag. Jag gillar när du säger fina saker till mig som ingen förr har sagt. Jag gillar när du säger "jag önskar att vi var någon annanstans, men det kanske bara är jag".
Jag gillar att du gillar mig. Men det får mig att inte gilla mig själv.

Jag har precis åkt bil och lyssnat på Marit Bergman. Vi åkte till mörka platser utan lampor så att man kunde se alla stjärnor på himlen. Jag tänkte på i somras då en pojke var på en annan plats och att vi tittade på månen samtidigt och tänkte att vi tittade tillsammans. Nu är pojken ännu längre bort och jag satt i bilen och undrade om han tittade mot stjärnorna samtidigt som jag. Sen kom jag på att det var omöjligt. Han är för långt borta.

Idag skiner solen och jag ser inte ut som på bilden. Snart ska jag trippa ner mot staden för att äta glass. Igår var det mysigt. Vi var ute i marsnatten och jag satt på en kall stentrappa och fantiserade om behagliga vårkvällar, filtar och sömnlösa nätter. 

Inatt vaknade jag av att kudden var blöt av tårar. Det kommer jag inte att göra denna natt,  för då ska jag nämligen på övernattningsparty tillsammans med fina vänner. Flickan till vänster på bilden är en utav dem. Att dela kuddar och säng med så fint sällskap borde resultera i en bra natt såhär mitt i veckan.

Jag hatar dig. Men jag älskar dig ännu mer.

Någon har lekt med ett garnnystan och trasslat in sig. Virat garnet runt sig, varv på varv, så många gånger att det är svårt att komma loss. Garnet är mjukt så det gör inte ont, och ibland kan det vara roligt att ha det nära sig. Men nu kanske det är fast och ångesten bankar.

Idag har jag mest suttit. Suttit och ätit pannkakor och tittat ut på regn. Suttit på parkbänkar. I trappuppgångar. Tänkt. Suttit och ångrat. Suttit och funderat över en novell som ska skrivas. En novell om kärlek. Den ska handla om en pojke som lämnar en flicka och åker någonstans långt bort. Hemma vandrar flickan runt och är inte så ensam som hon trodde att hon skulle vara men allting är så mycket annorlunda. Och kommer kanske alltid att vara.

Bilderna är tagna igår. I ett provrum i en kustligare stad än Skövde.

Dålig uppdatering. Men nu är det slut på det! Den kommande veckan ska jag blogga som aldrig förr.

Söndagar brukar vara rätt lugna, som förra fredagen då jag sov till halv sex på kvällen. Denna söndag har jag däremot rusat runt i Göteborg, halvt om halvt grinig eftersom jag till en början inte hittade vad jag sökte. Vi kom dit alldeles för tidigt så jag sörplade i mig en kopp kaffe för att må bättre. Solen sken, jag sprang runt och skrattade och  kom hem med en ny bikini och massa klänningar. Yey!

Håkan sjöng det gör ingenting, om dina händer är här och våra händer var där. Den här är till dig, sa du och gav mig en ros som Håkan kastat ut. Sen dansade allting runt och sen dansade jag bokstavligt talat hela natten lång.

Allting snurrar runt. Snurrar runt och blir till en enda stor röra och jag vet inte hur man får det att stå still. Vi brukar sitta på soffor och viska och jag skulle vilja viska rädda mig. Snälla rädda mig, vi kan bo här i evighet och bara prata om inget men ändå om allt och glömma all förlorad kärlek och hur det är att vara ledsen och tankspridd och kluven. Utan avbrott skulle jag viska allt tills viskningen dog ut och ersattes av en flackande blick och trevande händer.
Men jag vet inte om jag vill bli räddad. Jag vet ingenting.

En gång för länge sedan åkte en flicka och en pojke till en kustligare stad för att sova över. Det var jag och en pojke som heter Herman och som då var min.

 Vi är inte så bra i alla lägen för vi missade tåget och fick sitta på bänkar i Falköping och vänta på nästa. När vi väl kom fram åkte vi för att bada från klippor i solnedgången, men vi var inte ensamma utan klipporna såg ut som myrstackar, fast istället för myror var det glada göteborgare som dansade omkring . När  vi skulle åka därifrån missade han spårvagnen så jag fick sitta ensam med personer jag just hade träffat. Men tillslut hittade jag honom igen och vi åkte till en lägenhet med en grön dörr för att laga mat.

När jag vaknade var himlen blå och solen sken, så jag och min mystiske vän bestämde oss för att fira med prinsesstårta i staden och jag var så lycklig man kunde bli och satt mest och nynnade glada melodier och du trummade med dina fingrar på mitt ben.

Det är galet. Allting är galet. Känslan jag har i magen är galen. Galet galet galet.

Här om dagen hade jag på mig flera nyanser av brunt. Brun som cappucino, brun som varm choklad, brun som kaffe. Och så mitt bruna hår och mina ögon förstås. Idag däremot har jag mest varit färglös och utan klös (ser ni, jag kan rimma!).

ge mig nåt som tar mig någonstans, för här vill jag inte vara. Ack du miserabla värld! Idag har jag roat mig med att låtsasröka cigarr, bitit ner mina naglar och skickat för många sms. Allt för att mota bort all ångest.

I fredags överraskade en hel drös med människor denna pojke genom att sitta ihopklämda i ett rum utan att han visste om att vi var där. Det var fnissigt och vissa hade svårt att vara tysta. Men han tappade hakan så uppdraget blev lyckat! Efter det firade vi med att äta världens godaste tårta som fina Anna hade gjort alldeles själv. I bilen hem tänkte jag på kärlek och blev illa till mods.