Zvanen

En liten väska som jag köpte idag. Det blommiga tyget är en klänning som jag tänkte ha runt jul. Den passar inte riktigt nu.
Strax ska jag sätta mig ner och skriva önskelista. Jag önskar mig en fin prydnadsklocka på Röda Korset i Göteborg och fotografier... Mer vet jag inte och mer lär det knappast bli.

Mest av allt önskar jag att varje gång jag ska sova ska dina armar finnas runt mig. Fast det är en svår önskan att uppfylla.

En flicka full av bekymmer. Klokare blir hon inte heller, utan väljer att vända kinden till. När ska hon lära sig att säga ifrån. Nej! Kan inte, vill inte, orkar inte, skiter i det okej?
Istället glider allt och alla längre bor. Distanserade relationer. Relationer på distans.
Hon lever inte sitt liv efter hennes villkor utan efter andras. Ett liv som i vissa stunder skulle kunna liknas med ett kliande myggbett som man inte kommer åt. 
Men hon gör ingenting åt det, hon låter det klia. Och vänder bara kinden till.

Idag har jag fyndat. Jag har bland annat köpt en klänning, två scarfs, ett skärp, en skjorta och en randig tröja till priset av fyrtio kronor. Det är inte varje dag man får så mycket för pengarna. Jag har planer på att köpa en stor resväska också, för den  lämpar sig förhoppningsvis bra till festival. Den kan man slita och slänga lite hur man vill. Det gör ju trots allt inte mycket om en femma går till spillo.

Hemkommen från kusten och har redan avslutat en arbetsdag. Idag kom det fram två småflickor och frågade mig om jag var syster till hon där ute som sålde jordgubbar. Ja, svarade jag och frågade hur de kunde veta det. Det såg vi på byxorna och skorna fick jag till svar, sedan sprang dem iväg. Det är för mig ett mysterium hur man kan vara så duktig på att dra slutsatser av ett par jeans och vita skor.

Igår hade vi en spelkväll tills solen gick upp. Nu har de flesta åkt hem medan jag och Anna lämnas ensamma här. Fast vi har ju SuperMario då förstås. Han ska nämligen tillbringa kvällen tillsammans med oss i vår stuga. 

Midsommarafton 2008. Det var en fredag då vi åt jordgubbar och sprang över ängar så att gräset slog mot benen. På kvällen satt vi på klippor i Smögen, drack vin och sjöng visor.

Här är alla så vänliga. Som mannen som erbjöd sig att bära mina väskor hela vägen fram till stugan. Sådana människor borde det finnas fler av.

Denna kväll har vi dansat, skrattat, lyssnat på Beas monologer och tjafsat om vem som skulle få det rosa påslakanet. Det kan sammanfattas som en fin kväll.
Godnatt.

Nu lämnar jag Skövde och far till kusten ett par dagar. I slutet av veckan kommer fina vänner ner och jag hoppas att det kommer bli en lika bra midsommar som förra året. Kanske bättre. Vi ses på torsdag, adjö!

I fredags var det skolavslutning och dåligt väder. Alla stackars studenter fick stå ut med regn och plaskvåta kroppar. Det var en dag som präglades av stress, med ett konstigt avslut på kvällen.

Idag är det student för ett flertal ljuvliga personer. För mig är det dock ett år kvar. Ett år kvar av plugg och plåga, men trots det har jag hopp om att det kommer bli ett roligt år. Tårar, skratt, glädje, sång och bubblor är lite av vad jag kommer att få uppleva idag.
Puss

Som jag tidigare skrev var jag i Karlstad denna torsdag. Det var en trevlig tillställning med fin dukning och båldrickande. God tårta och mat var det också vill jag lova.

På vägen hem satt farmor och berättade massa historier från förr. Hon är någon slags levande sagobok kan man säga. Hon berättade om när jag trodde att Tomtebobarnen bodde på ett speciellt ställe på berget, när hon och farfar tog på sig ett lakarn och lekte spöken framför fina damer från Lidköping och när dem klädde ut sig till motsatt kön vid en fotbollsmatch. Farfar var dessutom dam och lurade alla när han stod i mål åt ett tjejlag en gång. Så satt hon där och skrattade så att tårarna rann. Hujedamig vilka minnen hon går och bär på.

Förra veckan köpte jag en rosa lampa till mitt rum för fyrtio kronor. Denna kväll har jag legat i skenet av den och tänkt tankar och vridit och vänt på funderingar. En tanke handlade om en fin person som anordnade en skattjakt till mig igår. Det var snällt gjort.

Jag har slut på ord för tillfället, därför blir detta kort och informativt. Igår upptäckte jag och Johanna några delar av Sverige, däribland Halmstad. Vi träffade även ett par ironiska tjejer som klankade ner på mina kläder. Det tyckte jag var roligt.

Mimmi fann en krona i en spårvagn idag. En lyckokrona sa hon och log. Bredvid låg två till som jag och Elin skulle ta och spara på, för att lyckan även skulle bli vår. Tyvärr tappade jag min och en kvinna med blöja plockade upp den och la den i sin plånbok. Jag antar att jag får finna lycka på annat håll.

Med eller utan krona så har det varit en bra dag ändå. Jag har suttit i en park och stickat samtidigt som jag lyssnade på en gitarrspelande duo en bit bort. Saltvatten och höga vågor med lyckoskrik har jag varit med om också. Det vore en underdrift om jag skulle säga att det var underbart.

Jag satt nyss och lyssnade på radio och stickade. Det kändes vuxet på något vis, fast snarare lite övervuxet. Som om jag precis tagit steget mot att bli pensionär. Denna torsdag har nämligen fört med sig en ny passion för stickning. Stickning på en skolgård, ett bibliotek, en bil, en fontän och två tåg har förekommit från min sida. Inte nog med det så har jag även hunnit med en utställning med fina LP-skivor av Beatles.